Såja, nu är jag fri från grundskolan. Gick ut med riktigt blandade känslor. Lycka p.g.a. sommarlov och att vi faktist gått ut nian och sorg över att jag inte kommer att gå till skolan och träffa alla i 9c dagligen. Jag ville på ett sett gråta för att det skulle kännas bäst då, men det kom inga tårar så jag gav upp hoppet. TILLS stolarna var uppställda och jag var ute ur klassrummet och började krama alla. Då brast det. Vi kommer alltid att vara 9c, även fast det inte står i en skolkatalog eller på en en klasslista.
Sedan blev det inte bättre av att en av mina absolut bästa vänner sitter i en bil påväg till sin nya hemstad, Göteborg.